Cigarr: Freyja 12 Brísíngamen
Vitola: Churchill  
Dimensioner: 178x52
Röktid: 80 till 90 minuter

Täckblad: Ecuadorian Habano
Omblad: Dominikansk Corojo
Inlaga: Dominikansk Corojo, Criollo 98 och Piloto Cubano

Presentation: 
I min hand håller jag två cigarrer som uppenbarligen kommer ur två olika lådor. Båda har colorado-färgade täckblad men den ena cigarren är väsentligt gråare än den andra. Den utan gråskala har en betydligt vackrare glans så den blir mitt val att röka nu när det är dax för mig att bekanta mig med Freyja 12 för första gången. Mitt beslut bygger på att jag tror att det är så Emma Viktorsson som ligger bakom den här cigarren vill att den skall se ut samt att jag är ganska säker på att den med gråskala i det ecuadorianska täckbladet inte är representativ för linjens utseende. Gördeln är vackert, djupt blå med gudinnan Freja i centrum omgärdad av detaljer i guld. 

 

Jag klipper av den diskreta grisknorren och gör mig klar att rosta igång min Churchill. 
Tobaken i den här cigarren doftar friskt trä med en pepprig botten vilket bådar gott inför röksessionen jag har framför mig.
 
Freyja öppnar jordigt med en ton av lackad mahogny i botten. Full styrka och medium kropp initialt med rejält tryck i nikotinet. Mörk choklad, kaffe och en kärv kryddighet dominerar de första centimetrarna. 

Brísíngamen som Emma valt att döpa cigarren till är namnet på Frejas halsband som hon fick till skänks efter att ha spenderat en natt med var och en av de fyra dvärgarna Alfrik, Berling, Dvalin och Grer som smidde smycket. Ingen överdrivet smickrande historia avseende Frejas moral direkt men visst är den nordiska mytologin en mustig historia som aldrig slutar att förvåna. Gudinnans make Oden blev jävligt arg när han fick reda på den här affären och det är väl inte helt oförståeligt ärligt talat. Trots att halssmycket sägs ha varit det vackraste som någonsin tillverkats och det väl inte är sannolikt att dvärgarnas nattliga aktiviteter lämnat några djupa spår så är Odens vresiga reaktion minst sagt motiverad. I alla fall som jag ser det????????.

Min vackra Churchill blir gräddigare efterhand som brandlinjen avancerar nedåt längs cigarrens kropp. Normalt brukar jag ha lite problem med att klara styrkan i Emmas kreationer hela vägen ner till slutet. Men trots att det surrar lite i knoppen så upplever jag inte att den här stora rackaren till cigarr hör till de absolut starkaste i fru Viktorssons portfölj. Jag röker sällan mer än 1 pinne om dagen och därför har jag oxå en lägre tröskel för när nikotin sätter spår i mitt allmäntillstånd jämfört med folk i branschen som konsumerar väsentligt många fler cigarrer om dagen än vad jag gör. Smakprofilen drar mot jord och mineral som bly och grafit i kombination med läder, ek, kaffe och mörk kakao. Definitivt en cigarr som passar bättre efter en sen middag än som premiär-puff på morgonen. 

Andra tredjedelen är lite lättare än första. Smakerna är konsekventa men med tillskott av en träig sötma som subtilt påminner om torr, lite kärv kåda. 

I den avslutande tredjedelen ökar Freyjas temperament igen och hon klöser till lite mer både när det gäller kropp och styrka. Annars sker inga radikala förändringar avseende smakbilden. Ibland går det att förnimma lite cellulosa och syrligheten ökar ner mot slutet vilket går fint ihop med den korta, träiga sötman som fortfarande finns kvar i registret.
 
Freyja är en stark gudinna men jag vill inte beskylla henne för att vara överdrivet våldsam. Trots sin mörka framtoning är hon faktiskt bra balanserad och ger ett såpass moget intryck att jag tror att det finns många cigarrökare som är beredda att ta henne till sitt hjärta för att tillbringa många sena timmar i hennes sällskap. 

Drag och brandegenskaper:
Mitt väldigt grunda snitt över capan räcker gott och väl till för att ge ett tillfredställande drag genom cigarren. Freyja 12 från Tabacalera Palma och Jochy Blanco i Dominikanska Republiken är som allt annat som produceras där ett bra hantverk utan några tekniska brister. Blenden är väl sammansatt vilket gör att cigarren brinner jämnt och pålitligt med en gråsvart aska som är lite o-dominikansk till sin färg.

Ramon Allones Small Club Coronas
Den här lilla Minutos som den kallas på fabriksgolvet i Kuba ser ut som en liten prins med sin nästan rojalistiska gördel i rött, vitt och guld. Mitt ...
KCS Följebrev Januari 2019
Januaripaketet 2019 Då sitter vi här med januaripaketet framför oss. Den här gången har vi en del som är annorlunda. I alla fall i Silver och Guld...
Skriv en kommentar

Vänligen logga in eller registrera dig för att recensera.