Cigarr: Caldwell Lost & Found - La Whatever
Vitola: Toro
Mått: 152x54
Röktid: ca 80 minuter
Täckblad: Costa Rica
Omblad: Indonesien
Inlaga: Dominikanska Republiken, Nicaragua
Presentation:
La Whatever har ett oljigt glänsande täckblad som möjligen är från Costa Rica. Det är iaf en information jag kan hitta men det behöver inte vara korrekt. Eftersom det är en cigarr i Lost & Found serien så kan fakta ha förväxlats eller glömts bort. Jag föreställer mig att Robert Caldwell besöker många små fabriker och hittar cigarrer som ibland legat på hylla länge.
På gördeln hittar jag texten Vintage 2016 och det kan eller borde betyda att tobaken i cigarren är från just det året. Oavsett vilket så är det ett vackert Colorado-färgat löv som ligger runt den stadigt rullade cigarren. Texten La Whatever är tryckt i rött mot vit botten och mittpartiet på gördeln pryds av en luftballong med ett flygplan svävande ovanför allt det här omslutet av en lagerkrans. På baksidan tycker jag mig kunna läsa ”This is not a rip on the greats. This is a rip on the rips on the greats”. Det kan vara att jag har för svaga ögon och att jag rör ihop orden för jag begriper inte mycket av den meningen. Å andra sidan är jag heller inte så bra på engelska. Du får gärna hjälpa mig om du förstår innebörden eller om du för den delen har bättre syn än vad jag har.
La Whatever startar starkt med stickiga aromer. Smakerna drar mot citrus, kokos och läder till att börja med. Efter en stund faller styrkan tillbaka och ger plats åt en bra balans mellan syra och sötma. Rostat rågbröd slår sällskap med citrustonerna och efter ungefär 15 minuters rökning levererar cigarren en tydlig och spännande salmiak-sälta. Jag vet att Robert Caldwell är mycket förtjust i lakrits så jag kan tänka mig att den karaktären jag förnimmer nu passar honom fint.
Idag är första gången på länge som jag röker en cigarr ur månadspaketet inomhus. Vädret har varit gynnsamt runt tiden då det har varit dax att skriva abonnemangstexterna och det har inneburit att det gått fint att röka utomhus. Men nu är hösten här och en Toro är för stor för att avnjutas under bar himmel i alla fall för mig. Dessutom tenderar smaker och aromer att komma bättre till sin rätt inomhus. Kanske är det därför La Whatever bjuder på en stor tydlighet? I slutet av första tredjedelen är syra, sötma och sälta extremt distinkt. Finishen är lång och njutbar med en lätt ton av mjölkchoklad och en syrlighet som gör att det är svårt att låta bli att smaska på eftersmaken.
Medium styrka. Medium kropp.
Jag vet inte om Matt Booth från Room 101 är inblandad i det här projektet men han är med på den skruvade bilden på paketet som cigarrerna är packade i. Det är nästan värt att köpa en hel bundle bara för att få se den. Caldwell bär en ljuv vit klänning och Booth ser ut som en tuff operahjälte som får mig att tänka på Freddie Mercury. Cigarrvärldens bad boys förnekar sig inte.
La Whatever fortsätter att leverera friska smaker även i andra halvan. Det finns en ton av rågbröd som kontrasterar bra mot syra och sötma på ett intressant vis. Sältan har gömt sig i bakgrunden utan att för den sakens skull försvinna helt. Syrligheten hjälper till att hålla smaklökarna fräscha i och med att den gynnar salivproduktionen.
Det händer att jag upplever Toro som ett för stort format eftersom det ställer höga krav på variation och överraskningar om jag skall orka hålla koncentrationen uppe. La Whatever lyckas dock hålla mig i form hela vägen ner och det tror jag mest är syrlighetens förtjänst. En ”torrare” cigarr skulle definitivt inte stå pall. Men what ever. Det är bara vad jag tror.
Drag och brandegenskaper:
Mitt exemplar av La Whatever har ett väldigt öppet och lätt drag. Den brinner bra och genererar stor munfyllnad av tjock rök. Askan är vit och släpper lätt när jag knackar den mot askfatet.