Månadens hellåda
Caldwell Manzanita - nytt lägre pris

Vi skickar fortfarande alla helgfria vardagar!
Beställ innan kl 13 så skickar vi samma dag.

Cigarr: Island Jim #2
Vitola: Torpedo
Dimensioner: 165x52
Röktid: Drygt 60 minuter

Täckblad: Nicaragua
Omblad: Honduras
Inlaga: Honduras

Presentation: 
Well, det här är nog en av de märkligaste cigarrer jag träffat på rent utseendemässigt. Man har använt tobak i tre olika nyanser för att få cigarren att se ut som en stor blyertspenna. Tillsammans med en fransig fot påminner den mig om skolpennan jag brukade tugga på när jag gick i lågstadiet. Gördeln med porträttet av Island Jim får mig att tänka på den amerikanska serietecknaren Robert Crumb. Jag läste mycket serier under sena 70- och tidiga 80-talet och vill minnas att Crumb ofta hade lite aparta personligheter i sina strippar. Island Jim skulle mycket väl passa in i som en hippiekaraktär i något av Crumbs alster. 

 

När jag låter Island Jim glida förbi mina näsborrar känner jag doften av mahogny. Den fransiga foten gör att det är lätt att tända cigarren och genast få en bra fördelad glöd över hela ytan.
 
De första puffarna är stickiga med en syrlig not av teak i smakprofilen tillsammans med rejäl krydda i drakblosset. Eftersmaken ger läder och salta pinnar.
 
Styrkan ligger medium full tillsammans med en lätt kropp. 

Bakom stickigheten gömmer sig söt gräddkola, Salta Katten-pastiller och en gnutta nötter, men smakerna har svårt att ta plats under den dominerande kryddan. 

Andra tredjedelen levererar på ett försiktigare plan. Kroppen är fortfarande lätt men styrka och spice har tonat ner en hel del. Just här känns Jim som en cigarr för strandstolen tillsammans med en blaskig pilsner under en het sol i den karibiska övärlden. Nu befinner ju jag mig tyvärr i den kalla nord och den torra plywood-känslan cigarren ger i kombination med hö och ett stänk kaffesump får mig att känna att det här är fel kontext för Jim. 
En liten bit efter halva cigarren hittar cigarren lite själ igen. Styrkan snäpper upp och jag möter läder, torr kokos och fuktigt träspån. En subtil sötma dröjer sig kvar i eftersmaken. 
Island Jim eller Jim Robinson som amerikanen heter som ligger bakom den här cigarren har fått sitt smeknamn efter sin förkärlek för att bära hawaiiskjorta. De som träffat honom säger att Jim är en riktigt skön och generös typ som älskar att tillbringa sin tid nere i Honduras. Det tecknade porträttet på gördeln ser ut att göra honom rättvisa så vitt jag kan bedöma utifrån de foton på Mr Robinson jag kan hitta ute på internet. 

Avslutningen på cigarren är något gräddigare med en finish av råg och muskot men i övrigt är det mesta sig likt. Personligen skulle jag välja att avnjuta en Island Jim på en sommarsemester eller, om vi har samma tur med vädret i år som i fjol, så kanske en het dag i juli på en strand någonstans längs vårt avlånga land. 


Drag och brandegenskaper:
Draget genom det här exemplaret är mycket lätt och jag kunde nöja mig med att klippa oscuro-bladet som formerar pennans vässade spets. Cigarren brinner ganska fort eftersom den är relativt löst packad. Brandlinjen håller sig rak och den vita askan är lös och lite smulig.
Caldwell Long Live the King Mad MoFo
Ett lätt ruffigt maduro-täckblad ligger runt en i just det här fallet, boxpressad kropp. MoFo har en mycket kort liten grisknorr som avslutning på capan. Nästan undantagslöst gäller för Caldwells cigarrer att all artwork är väl genomtänkt och utförandet ligger på högsta nivå i branschen. Den unga kungen med sin styva överläpp försöker utan framgång att titta ut under den alltför stora kronan som satts på hans huvud. Extragördeln bär texten MAD MoFo tryckt i guld mot en djupt blå botten. När cigarren presenterades i USA hette den bara Mad MF vilket Robert Caldwell säger står för Maduro Mata Fina vilket ju i princip skulle kunna vara sant. På grund av att ett annat företag använder förkort...
Matilde Serena
Matilde Serena är fantastiskt vacker med sitt ljusa, tunna Connecticut-täckblad. De smakfulla gördlarna i guld och turkos ger cigarren ett riktigt inbjudande utseende. Serena doftar friskt och helt färdigfermenterad. Cigarren känns perfekt rullad med lagom mycket tobak. Fast och helt utan några mjukare partier. Jose Seijas som egentligen pensionerat sig från cigarrindustrin gör nu bara cigarrer som han själv vill röka. Senor Seijas driver företaget Matilde tillsammans med sina två söner Enrique och Ricardo som fått ärva cigarr-passionen av sin far. Från den blygsamma starten har nu portföljen växt till att innefatta de fyra linjerna Renancer, Oscura, Quadrata och Serena. Varje linje och ...
Leave a comment

Please login or register to review

No tobacco if your are under 18 years old